fas: kastningsläge

Kastar mig i hoppet mellan förtvivlan och saknad, rädsla och bekymmer. Men ikväll försöker jag fokusera på en konkret händelse som någonting rejält att övervinna.
Ingenting ska kunna övervinna en i familjen eklund, inte ens ödet vad det än har planerat.

Allt snack om att saker har en mening, eller att det finns någonting större känns förlegat. Det större tar säkerligen hand om oss sen men just nu så spelar det större inte på något vis fairplay, det gula kortet är redan visat, det andra kom nu tillsammans med ett rött kort. Nu är det upp till bevis för att jag ska kunna plocka bort mitt straff.

Jag är förvirrad och i behov av en säker väg. Inga små stigar och genvägar, bara rakt på sak, få saker överstökade.

Jag saknar er där hemma något fruktansvärt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0