dagarna som bara går

... och går men aldrig kommer till dörren.
Ungefär så ser situationen i miss fias liv just nu.
Har åter kommit tillbaka i Stockholm, känns ömsomt bra ömsomt djupt långt under men det blir bra.
Det är inte bara jobbigt med orättvisor som man inte kan bekämpa utan att bara förlita sig till andra med. Det är fan otroligt illa.
Hjärtat mitt ligger här och där i ett hörn och skräpar av utmattning ibland men så vaknar det till liv och är här och där med ens igen.

Har förövrigt lyssnat på när Andreas berättade om en slags teori om hur världen kanske egentligen fungerar.
En del av teorin går ungefär ut på att desto mer och desto fler som önskar samma sak samtidigt gör desto större skillnad gemensamt utan att egentligen lyfta ett finger. Och det är tur för herr far har en helt enorm arme bakom sig så om det verkligen fungerar så som teorin säger så måste oddsen bli åtminstone lite bättre. Visst!?

Nu ska jag och kassandra på ett öppen jam. Kan bli intressant

hej/hej då

Hej Stockholm, Hej då stockholm. Ungefär så fort har tiden gått nu när jag varit hemma.
Men imorgon är det jobb och familybuisenss, och på många vis är inte de fy skam heller.
Sökt jobb som en tok och prommenerat som en galning idag. Kanske så vänder det.

Efter kämpande kommer flyt, visst var det så?

RSS 2.0